ALLSÅNG MED JOHANNA

Fäder

Först vill jag bara gå loss på den här flickan, skriva högdragna grejer om hur otroligt lite en 22-åring vet om föräldraliv och verklighetens jämställdhet. Skriva pekpinniga saker om hur dåligt det är att på ledarplats slänga fram grundlösa, taskigt undersökta generaliseringar, och också ta upp lämpligheten i att raljera föraktfullt om människor man inte vet något om och vars situation man egentligen inte är ett spår intresserad av.

Men jag hejdar mig lite när känslorna lagt sig. Det är en smart tjej som skriver ledaren, observant, och en skicklig skribent. Hon har ett skarpt öga, har ändå satt fingret på en hel del intressanta omständigheter. Och jag vill verkligen inte vara en sån där bitter gamling som rackar ner på unga framgångsrika kvinnor. Så ur det perspektivet, heja heja min namne Johanna, hoppas du får mycket plats och fortsätter vara intressant.

Det är bara det att du är så ute och cyklar. Får jag illustrera med två smått fantastiska citat?

[om att det finns så många mammasajter:] “Det finns inte lika många pappasajter, och konsekvenserna av nätets könsseparatism gör sig påminda när långt färre män tar ut föräldraledighet eller får en vettig kontakt med sina barn tidigt.”

Tror du på fullt allvar, Johanna, att anledningen till att så få män tar ut föräldraledighet, och framförallt under barnens första levnadsår, är könsseparatism på nätet? Jag funderar, har tanken slagit dig under skapandet av din ledartext, att det stora antalet mammasajter i stället är en återspegling av verkligheten, att de finns för att hemmamammorna är så enormt många fler? Jag vet. Jag vågar verkligen säga att jag vet, inte tror. Jag vet att det finns hundratals år av traditioner bakom dagens snedvridning i föräldraledighetsstatistiken. Jag vet att det finns sociala och kulturella skäl till den, även i modern samhällsnormering. Jag vet att det finns svar att hitta i jämställdhetsdebatt och politik. Det finns också praktiska förklaringar, eller biologiska eller vad man nu vill kalla dem, då mammor brukar amma barn i stor utsräckning under deras första levnadsår. Kort sagt, jag kan hitta tusen skäl till att statistiken möjligen har en koppling till brister i den tidiga kontakten mellan fäder och barn. Jag vet inte nu, men jag tror, att nätforumen för mammor har ganska lite med ledighetsbesluten att göra. Därmed inte sagt, Johanna och Marcus Ridung, att man inte kan och bör använda olika nätforum för att påverka och förändra. 

Här kommer nästa citat, ja jädrar:

“Det är inte bara pappornas ovilja som ställer till det, utan snarare mammornas territoriella krav om att få alla ledighetsmånader själv. Det är trots allt svårare för en man att kräva tid med sitt barn, än för en kvinna att slippa.”

Det här gör mig…. förvånad. Tänk ändå, att Johanna hunnit tala med en statistiskt säkerställd del av Sveriges alla föräldrapar och hunnit psykologiskt utvärdera svenska mammors territoriella krav? Själv känner jag bara kanske tjugo olika mammor till små barn. Lustigt nog har just dessa genomgående haft önskemål om det motsatta, lite mindre territorium att ha ensamt ansvar för. Jag känner ungefär lika många pappor till små barn, och ingen av dessa har skumt nog visat några tecken på ovilja mot sina barn, eller mot föräldraledighet. Däremot har flera av dem verkat oroliga, lite för jobb, lite för pengar, lite för socialt tryck. Kanske har det påverkat dem en smula?

 Marcus Ridung talade sig varm och röd i tv i morse, och i DN i går som sagt, om att vi måste använda utrymmet som ges oss via bloggar, nätforum och medier, till att påverka i positiv riktning, uppmuntra män och inte cementera olika föreställningar om hur män och kvinnor ska vara, och om hur mammor och pappor ska prioritera. Jag tänker, kan man inte bussa Marcus på Johanna så att hon inte gör just detta? Cementerar tokigheter, missuppfattningar, roller, stereotyper, och det dessutom från bästa ledarplatsen i landet?

Inga kommentarer ännu.

Kommentera