ALLSÅNG MED JOHANNA

Kort och ond

Jag sökte läkarhjälp för det faktum att min kropp och framför allt min rygg och mitt bäcken värker.

Jag hatar att gå till doktorn, är oerhört skeptisk till läkarkåren och i princip hela vårdapparaten, och är över huvud taget till mitt sätt rätt mycket så att jag inte gnäller i nån vidare omfattning. Det känns så meningslöst att gnälla. Oftast lider folk mer av sitt gnäll, tänker jag, än de gör av roten till det onda, för att inte tala om omgivningen. Men i bland förpestar något ont ens liv så att det stör på allvar, och då måste man väl be andra om hjälp.

När jag besökte läkare med mitt onda, verkade detta att jag hade rysligt ont vara en nästan ointressant bisak. Desto mer intressant var det faktum att jag de senaste tio åren krympt, och faktiskt så mycket som 3,5 cm, i kroppslängd. Man valde därför att fokusera på detta, och mäta min bentäthet.

I går fick jag ett svar från herr överläkare Per-Olof Josefsson på Ortopedska kliniken vid UMAS. Han har funnit att min bentäthet är normal, någon vidare utredning är därför inte aktuell och han uppmanar mig brevledes att efter bästa förmåga leva ett aktivt och rörligt liv.

Vilken cynisk skit, säger jag. Inte ett ord om det onda, och någon åtgärd för det jag faktiskt sökte för, vanlig jäkla smärta. Hejdå liksom. Hejdå på dig själv, Per-Olof. Lev efter bästa förmåga med din översittarattityd.

Inga kommentarer ännu.

Kommentera