ALLSÅNG MED JOHANNA

Det gick bra

Mötet alltså. Jag är drottningen av illusion.

Nästan som jobbintervju

Ska strax i väg och träffa en potentiell bissnisspartner. På lunch. Let´s do lunch liksom.

Herregud, ni har ingen aning om vad jag får klä ut mig och spela. Jag måste ta på en klänning och rena skor med lite klack, fixa håret lite och måla upp nån form av ögonkonturer. Jag har sovit i trosorna jag bär i natt, dom bör väl bytas ut.

Men jag är inte där, vare sig i fysisk eller existentiell mening. Jag har vällinggegga avsmetad på ena tröjtutten. Nåt frasigt grönt på axeln, vad tror vi, lite snor kanske? Ä, bryr mig inte, jag är inte kemist.  Rent mentalt är jag inte där att jag över huvud taget bryr mig om arbete faktiskt. Jag är Johanna och jag bor i mitt kök och mitt vardagsrum och jag fixar familjens mat och meckar med lite grejer här hemma. Moffar lite med min kvardröjande bebismage (den har inte hämtat sig så snabbt som efter de andra två och i smyg trivs jag lite med den). Funderar på kärlek och människor. Bryr mig om.

Vill inte trubbas av, gå i ide och i stället representeras av den där projicerade bilden av mig själv på skugghimlen av nästanmänniskor. Min suck är hjärtskärande nu, men jag måste snabbduscha och sticka i väg. Inte glömma bebbe hemma…

Min bebis

Min bebis är stolt över sig, och ler brett åt egna skämt.

Min bebis äter helst papper, och näst helst plastpåse.

Min bebis har alltid handen full av långa äckliga hår hon ryckt av den av oss som vågade komma närmast.

Min bebis luktar varma äpplen, utom på halsen där det fastnat gröt och en burkkycklingrätt i vecken.

Min bebis är ständigt förtjust.

Min bebis har en värme i blicken som räcker att värma Hoffa, i givakt på en hamnbotten långt borta.

Min bebis kysser mig med öppen mun och lägger alltid sin kind att vila mot mig.

Min bebis sliter av kylskåpsmagneterna på den nanosekund som gives henne, och följer spänt papperens singlande.   

Min bebis sjunger en trött sång som söver.

Kossera

Nu har jag inget gemensamt med dem längre, mina tidigare produktionskamrater kossorna. Sista snutten på tutten är dragen. Nu äntligen ska extrafläsket bort. Jag har massor av frukt hemma och har målet klart för mig, sex kilo innan sommaren är över. Åtminstone när jag tittar i nakenspegeln, då är jag motiverad! På ICA Maxi däremot, där ropar  kexchokladen med änglaröster och jag följer i trans som Ronja Rövardotter i skogsdimman.

Jag svär på att inte låta blodsockret sjunka. Och jag har börjat jogga med åttaåringen. Vi är helt klart på samma nivå.